Anmäl kommentar

Det ska vara Sundsbor till allt

Anmäl: Upplysningar till: Kronblom, forskningsresande - Min första lärare i psykologi hette Harry Tegneus, docent i psykologi och pedagogik vid Uppsala Universitet samt professor i afrikansk religion vid Sorbonne, ett känt universitet i Paris. Han var son till en sjökapten i Göteborg. Aven skådespelaren Georg Rydeberg var son till en sjökapten i Göteborg och pojkarna var goda vänner i ungdomsåren. Georg var den där skådespelaren som alltid fick spela förste älskare på teatern och som privat, i en passionerad älskogsakt bet bröstvårtan av skådespelerskan Birgit Tengroth. Efter ett sista framträdande i TV på en Nyårsafton avled Georg ett knappt år senare helt ensam och utfattig. Nåväl, Harry stadgade sig och blev vuxen rätt sent i livet och bestämde sig först då för att börja studera. Vid 40 års ålder beslöt han sig för att lära sig swahili i Sverige. Efter uträttat värv for han till det inre av Afrika och studerade afrikansk religion. Av en hövding fick han som present en woododocka med två nålar i sig, en i bröstbenet och en i huvudet. Dessvärre bröt han mot sedvänjan och tog dockan med sig hem till Sverige. En dumhet som många, både före och efter honom, har gjort. Han bodde under en stor del av sitt vuxna liv på Karlaplan i Stockholm, granne med en av Statens Järnvägars mera färggranna gamla generaldirektörer. Han undervisade som lektor i pedagogik och psykologi vid Mörby Läroverk i Danderyd. På helgerna upprätthöll han sin professur vid Sorbonne genom att flyga fram och tillbaka. En tid efter sin hemkomst från Afrika insjuknade han med cancer i bröstbenet. En del av bröstbenet opererades bort och ersattes av en silverglänsande metallplåt som hölls fast av en gördel. Tog han av gördeln och metallplåten - vilket han ibland gjorde inför sina elever - såg vi direkt på hjärtat som slog sina slag helt öppet. Han blev friskförklarad men insjuknade åter efter en tid. Den här gången hade han fått en tumör i hypofysen, hjärnbihanget, en livshotande åkomma. Den opererades genom att det upprättades en glycerinsluss via näsan. Sedan friskförklarades han och behöll sin friskhet intill döden. Han kunde en hel del roliga trick också. Bland annat kunde han ur minnet skriva upp ett tal med hundratals siffror med hjälp av en speciell minnesteknik. Ett annat av hans paradnummer, när han tog emot nya studenter, var det här. Han frågade om någon i föreläsningssalen hade en pocketbok som denne läst. När han träffade på någon som hade det, nästan alltid någon flicka, bad han att få låna boken. Sedan höll han sin föreläsning på vanligt sätt medan han oavbrutet bläddrade från sida till sida i boken. Ungefär fem minuter innan föreläsningens slut lämnade han tillbaka boken och tackade för lånet samt bad studentskan att förhöra honom på innehållet. Han missade aldrig att besvara en fråga rätt. Några år tidigare, när jag gick i årskurs 7 vid Statens Normalskola i Stockholm, fick jag en ovanligt opraktiskt lagd klassföreståndare, nämligen adjunkt Björn Sjöberg boendes på Lidingö. Jan Guillou avslöjade många år senare att Bonniers Bokförlag regelbundet skickade stora summor till en adjunkt Björn Sjöberg, först till Irland och senare till Libanon. Björn Sjöberg är för allmänheten mera känd genom sin pseudonym Bo Balderson, deckarförfattaren. Rektor för Statens Normalskola den tid jag gick där hette Hans Cnattingius, professor i Gamla Testamentets exegetik, dvs tolkningslära. Hans smått fantastiska avhandling har jag i min samling. Den handlar om den stora konflikten på 1600-talet mellan det gryende juridiska rättssamhällets anspråk på sakliga grunder för åtal som kom i total konflikt med de kyrkliga rättssystemet. Konflikten slutade med att Hovrätterna vägrade att befatta sig med ärenden som kyrkan hade fört upp via underrätterna. Kyrkans makt, som hade blivit allt starkare sedan Gustav Vasa lierade sig med den, bröts därmed. I biologi hade jag adjunkt Anna-Lisa Karling. Maken Tor, lektor vid samma skolas gymnasium, var även professor i entomologi, dvs insektslära. De hade lantställe i Finland och studerade livligt kålfjärilens larver på somrarna. Kontentan är alltså att aldrig missbruka tron på woodo, det hela kan sluta ganska abrupt. Och som forskningsresande borde du ha något intressant att berätta från verkligheten. Har du det?.